Tillbaka

 

Hej! I december skickade jag ett långt mail till er på er hemsida om en katt som vi kallade för "Skummis", som vi hade tagit hand om under hösten genom att långsamt, långsamt mata in honom och vinna hans förtroende. Ni la ut annonen under "upphittade katter" med bild till. Jag la även ut en annons på torget.se i många veckor. Då inga seriösa svar kom in, förutom en dam som också bodde här i Mesta och kände igen katten eftersom han sprungit hemma hos dom och ätit mat under en lång tid tillbaka, så bestämde vi oss för att ta hand om honom som vår egen, trots att vi redan hade tre katter. I början var problemet att han var så rädd och var i rätt så dåligt skick med diverse ärr och sår, jättesmutsiga öron och dålig päls. Detta jobbade jag hårt på att få bukt med. Senare att han med jämna mellanrum kissade på golven, satte de andra katterna på plats och tog över rätt mycket. Å andra sidan blev han förlåten med ett leende eftersom han var en så otroligt gosig, tuff och snäll katt som charmade de flesta. När vi tog honom till veterinären fick vi veta att han tyvärr hade blåsljud på hjärtat och urinvägsproblem, antagligen pga det hårda utelivet han hade levt. Hur som helst var det ett gott tecken att han klarade narkosen utan problem och urinvägsinfektionen är nu också behandlad. Inte heller kissar han inne längre. Om det beror på kastrationen, att urinvägsinfektionen är över eller att han har fått ett eget revir vet jag inte, men det är helt fantastiskt! Ja, Skummis har fått ett eget hem, utan andra katter. Min sambo och jag har separerat och Skummis bor med honom i hus med stor tomt och han trivs som fisken i vatten. Jag undrar så ofta vad den där stackars katten hade råkat ut för. Vad som hände med hans ägare och hur länge han hade klarat sig själv ute. Det lär jag väl aldrig få veta, men huvudsaken är att Skummis i alla fall fick det väldigt, väldigt bra till slut. Och det var det jag ville säga med detta: Ge inte upp om du kan hjälpa ett djur som har det svårt, det kan göra en sån otrolig skillnad - både för djuret och dig själv!     Med vänlig hälsning   Caroline Persson, Eskilstuna